Psykotiska busschaufförer

Talade med C här nu på morgonen. Hon har satt sig på bussen någonstans i Stockholms län, men det kvittar var i landet man är egentligen. Vi har väl alla någon gång varit utsatta för dessa trafikfarliga och människofientliga busschaufförer. Jag bodde själv ett tag utanför Stockholm och fick pendla till och från jobb och skola, företrädelsevis buss eftersom pendeln ALLTID var försenad. Var det inte någon jävla egoistisk idiot som hoppat framför tåget så var det nåt djur som dragit upp tassen eller huvudet på spåret... Eller så hade det blåst upp lite löv eller snö på spåret så tåget inte kunde fortsätta sin färd. Ska det vara så jävla svårt att sätta på en eldkastare framtill på tågen.. Eller göra Någonting som gör att problemet framför försvinner. Nej, föralldel... Skit i det.. Låt alla pendlare stå och vänta på det satans tåget. Jag tar bussen! Det är ett mycket spännande och adrenalinhöjande moment, en perfekt början på morgonen.

På bussen i t.ex. Stockholms län... vareviga dag så kan man då se chaufförer som släpper på 5 barnvagnar och ca 60 pers på den skraltiga bussen från -82 som knakar och kränger vid minsta rörelse. Sen blåser de på i 100 knyck efter jättehala och sladdiga vägar. Sitter man längst bak är det betydligt värre än alla karuseller på både Gröna lund och Liseberg, tillsammans. Sen kan man höra chauffören skälla och tala med sig själv om att passagerarna är dumma idioter, vilket gör att han kör betydligt våldsammare och värre. Gasar - tvärnitar - gasar - tväritar och folk i bussen flyger fram och tillbaka inne i bussen som en flipperkula. Barn gråter, någon sjunger, någon lyssnar på ashög, kass musik och någon sitter och ber.

Jag har stängt av allt ljud, försöker fokusera på fågelkvitter och havsbrus stirrandes ut genom rutan. Försöker att inte bry mig om alla andra. Då kommer tankarna... Jag börjar kolla efter mördade eller åtminstone döda personer i skogsbryn, diken, fält, på klippor eller i avkörda bilar. Ser ett par soppåsar i ett dike. "Ahh, där ligger nog några kroppsdelar som de dumpat!" Tittar in i bussen igen under vansinnesfärden och ser efter vilka personer som ser pålitliga ut, vem som skulle kunna hjälpa till om olycka sker, för övertygelsen att nåt kommer att hända finns där konstant. Antingen att bussen går sönder och slits i delar, eller att den åker av nedför nåt stup. Hur ska jag på bästa sätt kunna förbereda mig på att bussen välter? Var är vi, vad hette trafikplatsen vi precis passerade? Blir det bäst att dra upp foten här på sidan, redan nu så kan jag bara ta ett språng upp mot sidan. Ja, så gör jag! Så sätter man upp foten mot väggen i en sjukt obekväm ställning, för att vara beredd. Ser sig omkring igen, folk börjar se lite besvärade ut.. Lite som djur som tas till avlivning/slakt. Kanske är de lite magsjuka eller förstoppade också, paniken finns där i deras ögon åtminstone.

Fan, känner de också på sig att vi kommer köra av vägen? Lär nog hålla i mig här - och här.. Så sitter man som en idiot, håller i sig med båda händerna och nästan har krypit ner på golvet framför sätet. Försök sedan att se något så när cool eller se så snygg ut som möjligt när den där söta killen tittar. Förmodligen så tror han att man är någon förrymd psykpatient. Så fortsätter man att titta sig omkring i bussen. Jaha... Vilka kommer hjälpa mig att ta hand om de sårade? Hur ser skadorna ut? Vad för slags skador kommer folk att få? Folk kommer skrika, få panik, bli hysteriska, sitta fast, leta efter kompisen, bli våldsamma och yra runt. Kommer jag att få ta alla beslut? Troligtvis.
Oj, nu var det redan dags att kliva av. Se där! Jag överlevde helvetesfärden. Nu ska jag bara hem sen också...


Dagens citat:

"Vanilla coke smakar som gammalt pencillin som sålts billigt i något u-land och sedan visar sig orsaka dysenteri"

"All seriös sport har ingenting med rent spel att göra. Det hör ihop med hat, avund, övermod, ingen respekt för regler samt en sadistisk njutning i att få bevittna våld - med andra ord: krig utan skjutandet" - George Orwell