Ja men dra åt helvete då...

Alla hjärtans dag på söndag. Vilken jävla bajsdag. Orka? Den svarta ångesten och depressioner löser av varandra som på löpande band. Någon sa att livet är som en dans på rosor. Sicket jävla drömslott. Det liknar mer en hel jävla balettklass i världens längsta balettkonsert på ett jävla minfält.

Tack så jävla mycket!

Dante's inferno

Eller Den gudomliga komedin. Jag såg den tecknade versionen igår. Några djupare tolkningar och djupare analys orkar jag inte med, jag har trots allt pissig attityd och gör som jag själv vill. Filmen är stundtals väldigt "köttig" och splatt-blodig, så det är knappast en barnfilm. Eller för all del, visa den för edra barn. De kommer alltid att lyssna på vad ni säger hädanefter, iallafall om ni hotar med att de kommer till helvetet! ;)

Det var så otroligt långt ifrån en "komedi" man kan komma, men ändå väldigt bra. De hade trots allt rätt udda syn på vad en "komedi" var för något. Det är trots allt samhället och politiken i stort vid den tiden tolkat genom författarens ögon. I filmen får Dante vandra/passera igenom alla dessa cirklar för att rädda sin älskade Beatrice, för att förhindra hennes giftermål med Lucifer. Den oskyldiga Beatrice, kvinnan som han lämnade bakom sig när han for för att kriga i Guds namn - som tempelriddare i Jerusalem.

Handlingen utspelas 1300. I verket såsom i filmen skildras Dantes vandring genom helvete och skärseld, i vilka han får bevittna de olika nivåer av straff och rening de syndiga själarna får utstå efter döden. Dante har med sig en annan figur ner som fungerar som en slags guide, Vergilius. I varje cirkel rannsakar han sig själv och kommer på saker han försökt att glömma bort eller förtränga under åren som gått.

Helvetet är strukturerat i nio cirklar eller kretsar, djupare ner allt eftersom antalet syndare blir mindre men synden är allt grövre och straffet blir också värre. Alla straff följer en modell, "contrapasso", så att syndarna förhindras att synda på det sätt de gjort i livet. De lättjefulla blir således med piska tvingade att springa runt i cirklar och förrädarna är mer eller mindre infrysta i is så att de omöjligen kan göra en svikande gest igen. Alla syndare straffas också nakna.

Vestibulen, mitt emellan jord och helvete straffas de likgiltiga, genom att tvingas jaga en blank fana, själva jagade av getingar, flugor och larver.

Första kretsen: De okristna, de födda före Jesus, de som kämpade för det rätta men inte hade den rätta tron. Här fanns också de dödfödda och oönskade/aborterade(?) barn. Straffet är ett evigt liv som det på jorden.

Andra kretsen: De vällustiga (sexuellt utsvävande) blåser omkring i en storm.

Tredje kretsen: De omättliga tvingas ligga ner i gyttja under regn och hagel.

Fjärde kretsen: De giriga och slösaktiga tvingas rulla stora stenar mot varandra.

Femte kretsen: De vreda slåss mot varandra i ett träsk och de lata ligger fast på bottnen.

Sjätte kretsen: Kättarna brinner i öppna gravar i all evighet.

Sjunde kretsen: I den sjunde kretsen återfinns våldsverkarna. Både mot sin nästa, sig själv (självmördare) och mot djur, natur och Gud. De som skadat andra kokas i blod, de som skadat sig själva växer fast i träd där de är oförmögna att skada sig själva och de homosexuella dock inte alla, samt de som har haft sex med djur, ockrarna och hädarna vandrar omkring i en glödhet öken, utsvävarna jagas av vilda hundar/vargar genom en skog.

Åttonde kretsen: De som lurat och bedragit, stulit och splittrat, smickrat och spått, gjort sig skyldiga till ondskefulla, kallblodiga synder associerade till svek straffas här i tio olika underavdelningar (Malebolgia).

Nionde kretsen: Förrädarna mot sina nära och vänner är fast till knäna i en frusen sjö, landsförrädarna till midjan, förrädare till sina gäster till halsen och de som förrått sina mästare är helt infrysta i Cocytos is. Judas, Brutus och Cassius tuggas levande av Lucifer som är fast i sjöns mitt och där Dante också får kämpa mot densamme.

Efter Helvetet (Inferno) kommer Skärseldsberget där de sju dödssynderna bestraffas, helt enligt contrapasson. Därefter kommer paradiset, dit skärseldens besökare i sinom tid kommer och sedan himlen, dit de som tjänat Gud helt får komma. I den högsta himmelsfären ställs Dante inför Gud.

Filmen var överraskande bra och helt klart sevärd. Den hade fått rätt högt betyg på imdb.com och det får den också av mig. 8,5 demoner av 10 möjliga.

Bleh...

...illamående.

Det var meningen jag skulle skriva mer idag, men jag pallar fan inte. Folk kan dra åt helvete. Håll tillgodo med ett litet klipp från en ruskigt bra dikt.


Dagens citat:

"...Vile and ingrate! Too late thou shalt repent
The base Injustice thou hast done my Love:
Yes, thou shalt know, spite of thy past Distress,
And all those Ills which thou so long hast mourn'd;
Heav'n has no Rage, like Love to Hatred turn'd,
Nor Hell a Fury, like a Woman scorn'd."

- William Congreve, från The mourning bride, 1697


Citat ur körkortsbok år 1920:
"Damer är ofta lika svåra som barnen, ty vid en hornsignal tappar de ej helt sällan koncepterna. Att de efter att ha passerat trefjärdedelar av gatan utan vidare vända för att nå den gångbana de nyss lämnat är intet sällsynt. Ja två, tre gånger kunna de springa fram och tillbaka framför bilen. Stanna och låt dem komma upp på gångbanan! Handla i övrigt som vid möte med spårvagnar."

Fuckplacerad

Helt fantastiskt att få bli placerad i olika fack, jämt och ständigt av alla. Har man en viss åsikt om en sak eller har en viss stil av kläder så är man helt plötsligt en viss personlighetstyp. Har man det inte så är man motsatsen. Tycker man som alla andra följer man bara strömmen och vänder kappan efter vinden om man råkar säga minsta lilla som inte går ihop med den andres personliga bild av något. Hade en diskussion huruvida "svart" var en klädstil eller inte. Jag anser inte att "svart" är en klädstil och den andre hävdade att det bara är svartrockare som har svart på sig jämt och därmed också en stil. Så är det ju givetvis inte. Svart är ju inte ens en färg, det är en nyans snarare, inget annat!

Skulle man mot förmodan inte bli placerad i något redan förutbestämt fack, så är man "bohem" eller "egen" och blir därmed också placerad i ett fack, eller om man så vill, idiot-stämplad.

Varför har folk detta behov att placera allt och alla i olika fack? Och när man inte passar in i något speciellt fack så blir man ändå placerad i något slags fucking fack för "omöjliga att fuckplacera"? Jävla pisshuvuden...

En sån där dag...

...när man väcks av att solens strålar smeker en i ansiktet genom springorna i persiennen, sticker fram tårna från täcket och man tittar på dem medans man viftar lite förstrött på dem. Hör fågelkvittret utanför och några barn som leker längre bort...

Ja, så vaknar man ju aldrig. Det är snarare 1000% större risk att vakna av att tredje världskriget utbryter. Skrikande människor överallt, öronbedövande smällar, huset skakar, glassplitter och andra härligheter, inte helt olikt en parallell värld med orcher.

Förutom det så vaknar man med att de där hornen växt ut under natten och man spottar och fräser åt precis allt. Ja, faktiskt lite som Grinchen själv, minus det gröna och ludna.

Att kunna få bo på en bergstopp helt själv, känns inte så främmande alls. Kunna ställa sig med en telefonkatalog och peka ut random folk och vråla att man hatar dem, att de äcklar en och att de ska ta livet av sig... Det måste ju vara rent av underbart! Det är Precis en SÅN dag idag.

Dagens citat:
"Du vaknar upp i en smutsig grotta, hungriga orcher som skriker och klänger på dig. Det regnar ute och dina skor är fulla av daggmaskar. Håret står åt alla håll och ditt smink gör att du ser ut som Jokern från Batman. ;) Men det är ok. Jag hade inte skrattat åt dig. Eller inte så mycket iaf."