Berätta för mig vad du ser på TV, så ska jag säga dig vem du är.

Gradvis blir våra liv dåliga re-makes av ännu dåligare tv-serier. Detta är troligen prefabricerade dialoger och vi kan nog vara överens om att det är vardagliga samtal med inflytande av amerikanska serier som glorifierar, ja skitmänniskors skitliv. Där ghetton, gangsters, kriminellt leverne, en allmän våldsfixering och ett extremt självdestruktivt samhälle hyllas till skyarna av människor, vars trista liv blir lite mer spännande när de får läsa om de hemska människoöden i diverse raptexter, eller i tidningen på någon avlägsen plats. För i deras värld så finns inte dessa problem hos grannen (the folks next door) och såpass långtifrån sitt eget liv att det inte ens existerar i deras verklighet.

I och med att man tycker så synd om vissa människor, så mår en del mycket bättre om de har någon att tycka synd om. Personers vilja att efterlikna dem för att få må sämre - trots att de tror de mår bättre - och därmed kommer de också att få mer uppmärksamhet, men även att någon kommer att tycka synd om dem också. Tycker ingen synd om dem så är de ingen, det är hela offermentaliteten som ska anspelas på. Se bara på hur många som är fadder till något barn i något u-land, eller som vissa andra... som tar hand om djur på frivillig basis. Det handlar om empati. Empati - ordet och sättet att vara som folk tvingats förtränga i denna själlösa, individuella, ensam-är-stark-värld. Slår man ett halvt öga på tv-tablåerna så kan vi se alla dessa realityserier, som t.ex. sjukvård/akutavdelningar, djurrättspoliser, djursjukvård osv. som är producerade i vita delar av världen. Jag söker med ljus och lykta efter någon av dessa från någon del av mellanöstern då jag aldrig har sett något liknande produceras där. Tipsa mig gärna om du vet någon som sänds på tv. Finns således inte begreppet empati i mellanöstern?

Övervägande tv-produktioner från andra sidan Atlanten och deras kloner i Europa har blivit en monopolliknande grå massa i den mentala låtsasvärld, där ett stort antal av våra landsmän som ännu inte lämnat tonåren i psyket, befinner sig. Ordförråd som ofta används av psyko-sexologer i New York är nu det grundläggande språk i Paris, vare sig du är student eller fastighetsmäklare. Detta fenomen - oftast omedveten - är så slående att man undrar om ens partner regelbundet är ett skämt eller en parodi på arketyper i serieavsnittet dagen innan.

En sjuk era av analfabetism och massproduktion, identifikation med TV-världen som genererar en enorm armada av tonåringar som längtar efter att kämpa för att förvandla tomheten i sina liv till en serie av små portioner drama, ständigt överspelade med sentimentalitet och överkänslighet blandat med cynism och vulgaritet. Dessutom drömmer de om att en dag skall deras existens vara ett scenario värdig en av de 450 episoder av säsong 12 av Sex and the city - neurotiska, snart medelålders kvinnor som vägrar bli vuxna, men ack så coola. Eller hur?

Många drömmer nu om att vara en slampa, som de en gång drömde om att bli en prinsessa med en prins som kom för att rädda dem från den onda besten. Med så många tafatta försök och misslyckaden en människa går igenom i tonåren så blir det en slags moteffekt när denne underbara prins kommer för att rädda dem emot allt ont, när det istället är denne drömprins som istället våldtar och misshandlar dem. Eller ännu bättre; en del strävar efter att få en status som "princess bitch" - för i dag är allt möjligt - att allt och dess motsats är förvirrad, att ord och idéer har mer mening till en virtuellt evig spypåse där ingenting betyder mer, eller konsekvens av ens handling existerar och där rollspelet permanent ersätts av allt liv.

Så... 98% av männen drömmer om en kvinna som är 1% av den faktiska kvinnliga befolkningen och vice versa. De återstående % av båda könen blir så enormt upprörd och förlöjligande patetiskt när de försöker närma sig den ynkliga modellen de en gång gudsförklarat. Våra gator är nu mer befolkad med imitatörer ivriga att få efterlikna Paris Hilton, Carrie Bradshaw, Eric Foreman och Billy Thomas.

Det är proletariatets diktatur bland intellektuella och kulturella, en version som Marx själv inte hade förutsett.

Fyfan va less jag är

The botten is nådd. Igen. Minst sagt. Har haft ett par veckor av total lesshet och en önskan om att förödande misär och ultravåld ska drabba hela mänskligheten. Det sistnämnda vill jag fortfarande. Håller mig medvetet borta från de få personer jag fortfarande tycker bra om, ifall jag skulle flippa helt. Plågar mig själv med allehanda totalt meningslösa och värdelösa göromål för att förtränga, förtränga, förtränga.

Men för att se allt från den positiva sidan... Det är iaf inte svart och jag är munter trots min önskan om världsförintelse.

Seså.. kasta lite mer bensin på den redan flammande brasan som ni tänt. Bring it on!

Jävla måndagmorgon!

Vilken härlig början på dagen. Komatrött till förbannelse.

Först har idioterna i kommunen bestämt att de inte ska sanda.. Inte ens på gångvägar. Eller förresten, inte ens skrapa bort snövallar på gångvägar, så man får vackert gå på vägen där alla bilarna kör, såklart. Grishalt pga att de bara skrapar.. så man behöver en spännvidd på 2 meter för att gå på den säkra sidan ifall man ramlar - och det gör man. Fast man vet ju inte när och hur. Sen, väl framme vid den satans jävla äckelskolan så kommer vi försent pga att det är halt. Så säger fröken med sin alla käckaste röst och klappar i händerna att alla barn ska vara där 07.55 och stå på led utanför. Du vet.. tålamodsprövande är bara förnamnet.

Och så är det nåt allvarligt fel på min bh. Den kliar och är direkt oskön.. den följer inte naturens lagar så den ska jag bränna senare. Bild kommer.

Ja just ja. Ska söka x antal jobb idag som inte finns och dokumentera det - Igen. Kan man få ett par kartor blå valium så man överlever fram till lunch iallafall? Just nu känns det snarare som man har fått i sig rohypnol och alldeles för mycket sprit.